Smutspojken

Jag har tillbringat helgen med att bli full.
Mycket full, dsådär så man egentligen inte vet vad man gör, eller okej. i lördags var det så.
Jag orkar inte förklara för att ingen läser den här bloggen ändå.
Jag bara skriver i den just nu för att jag måste skriva av mig.
Jag är så otroligt trött på mina föräldrar, helt otroligt.
I synnerhet pappa, mannen som jag alltid har ahft som förebild, stöd och respekterat högst
har nu förvandlats till en patetisk medelålders man med tunnt hår och dålig självkänsla.

HELA MITT HUS SKRIKER LUKTAR UTRYCKER FISER KÄNNS FALSKHET

Mina föräldrar sitter vid bordet med -30 celsius och försöker ändå skämta och vara trevliga.
Kan dom inte bara skrika sönder sina lungor och hålla käft sen?
Pappa säger att han såklart vill bli tillsammans med mamma när jag VET att dom kommer skilja sig.
Jag har börjat hoppas det nu, bara för att få ett jävla slut på allt.

Ihop med rebecca = Bra sak. Mycket.
Har tillbringat hela dagen hemma hos henne med pizza, cola, SATC och godis.
Jag är fortfarande bakis.